Rapport från Youth Action Week

Eventet tog plats i det som man kallar för Europa Kvarteret i Strasbourg, där byggnader som palais de l'europe, European Youth Center, EDQM och Europaparlamentet ligger. Våra möten och sammanträden tog plats i de tre förstnämnda för att nämna några. Vi fick kunskap och inspiration från diverse keynote speakers på de olika teman vi berörde, själv deltog jag i workshopen Hate Speech and Freedom of Expression tillsammans med en rad olika länder, bland annat Moldavien, Turkiet, Ukraina, Estland, Frankrike, Belgien, Palestina, Sverige (jag), Polen och några andra länder. Våra respektive workshops fick kunskap om ämnet och vi identifierade tillsammans de olika problem och hot vi ser, för att därefter ta fram konkreta förslag till förändring, rekommendationer eller liknande till medlemsländer och makthavare inom medlemsländerna.

I slutet av konferensen samlades vi i plenum för att presentera 50 Calls for Action (rättare sagt blev det nog betydligt fler än 50 st) och för att sedan fira 50 år av ungdomssektorn i Europarådet. Förutom alla workshops fick vi tillfälle att träffa andra ungdomar inom ungdomsrörelsen inom och utom Europa, och dessutom träffade vi den svenska ambassadören och ständiga representationen till Europarådet.

Vad tar jag med mig från veckan? Förutom nya vänner för livet från olika länder och ny kunskap om Europarådet, demokrati, demokratins hot och vikten av att hålla koll på sina grejer i centrala paris tar jag även med mig ett stort bagage med inspiration, nytt engagemang och en stark fortsatt vilja att värna om vår demokrati. Flaggskeppseventet är inte slutet av Europarådets demokratikampanj, utan det är bara ett startskott. Vi ungdomar som kom hem under helgen från Strasbourg har delat med sig till varandra och Europarådet erfarenheter och synvinklar på demokratin i sin helhet och i de olika frågor man kan prata ändlöst om. Demokratin är under konstant hot, från större och mer hat och hot mot unga som engagerar sig till minskat stöd från samhället och regeringar. Ungdomar behöver vara med i kampen att återuppliva och stärka demokratin, det märkte jag under de fyra dagarna jag befann mig i möten med andra unga från Europa. Vi behöver starta fler kampanjer, fler projekt och inte minst initiativ från ungas håll men också vuxnas. Något vi diskuterade under veckan var det citat som jag tillsammans med min spanska kollega gav under arbetsmötet med Sveriges, Spaniens och Turkiets respektive delegationer: “How can we take the initiative, when there are no doors open for us?”. Hur ska vi unga kunna ta initiativ och delta i dessa politiska och icke-politiska påverkansrum, om det inte finns några dörrar öppna för oss. (Det här är på ett ungefär vad vi sade).